Jag kom just och tänka på en sak.. under de (snart) två åren som jag och Alex har varit tillsammans är det inte många nätter jag har sovit utan honom! Under det första året sov vi utan varann 2 nätter om jag inte minns fel.. 2 nätter, shit! Det är ju galet!
Nu på senare tid har det däremot blivit att vi sover utan varann lite oftare.. kanske 1 gång varannan vecka eller nåt. Men ibland är det faktiskt skönt att sova ensam, för då kan jag bre ut mig hur mycket jag vill i sängen, jag kan smörja in mig med hur mycket hudlotion jag vill utan att han tycker att det är kladdigt när han ska hålla om mig, och jag kan ha hur mycket lypsyl på läpparna jag vill, utan att han ska tycka att det är kletigt att pussa mig.

Så visst finns det fördelar med att sova ensam, men jag föredrar ändå att sova med honom :) Då är jag hellre torr om benen, för att få somna i hans famn är det inget som slår :) Dessutom sover jag faktiskt mycket bättre med honom, även om jag får mindre plats i sängen. När jag sover själv så vaknar jag typ 5 ggr per natt och är helt virrig.. kanske känner jag mig trygg när han ligger bredvid? :)

Men i natt blir jag ensam.. buuh. Men det är bra, då kan jag läsa min Vecko Revyn i lugn och ro och bre ut mig i sängen.. så det ska jag göra nu!